om att jag idag är bitter och gnäller på allt, men att det kommer finare dagar. jag vet för jag har upplevt det förr.

dagar på båten är de bästa. för nu är det tyst och stilla i hamnen. och kaffet värmer mina frusna händer. sedan har jag promenerat och ätit chips med familjen framför tv:n. och jag känner mig så fruktansvärt misslyckad. så ensam och så liten. för idag orkar jag inte. när jag tänker att alla andra har någon älsklings hand i sin, dricker vin och skrattar. och somnar trött efter skönt sex med sin vindruckna partner. men verkligheten är inte sådan, det vet jag. jag är bara så bitter för det är hemskt att vara 26 och inte veta sin plats i livet. att ha tappat bort sin kärlek och grubblar så mycket att jag inte kan komma över den. att jag tvingar mig in i andras armar för jag känner att jag måste glömma han. men det kommer bättre dagar och det är därför jag inte faller totalt som innan. för jag vet att morgondagen väntar på mig. skall väntan in tröttheten som min fjärdedels- insommningstablett ger, sova och vakna lyckligare. dra till staden med mamma. köpa springkläder. springa (gärna i regnet). göra mig ruskigt snygg. dra till vänner som bjuder på mat. dricka vin. röka cigg och skratta. för dessa fina får mig att leva. dansa och hoppas på en kväll utan oro i magen.


kram.

om att idag får ni nöja er med en bild av mina ben.

idag är jag glad. har jobbat på nya jobbet. träffat en gammal vän. vi pratar så bra, om allt. han förstår mig så bra och gillar mig som jag är. vi ses nån gång om året och pratar i timmar men nu skall vi ut snart och dansa med gemensamma vänner. fint. och bilden ovan har ingen poetisk koppling. enbart mina ben som jag gillar så mycket. älskar tightsen, älskar skorna. och jag älskar hur jag som 26 åring kan sitta på centralstationen en onsdagkväll i väntan på bussen och inte ha något bättre för mig än att fylla telefonen med emobilder på mina ben. idag är jag helt fantastisk!

.

om tysthet och stjärnfall.

(förlåt, men jag måste bombadera er med hipstamatic-bilder. älskar den min iphone och det är ju i sig lite skumt). idag har jag sprungit många kilometer på en tom grusväg. jag har försökt att tänka smarta tankar och jag har varit snäll mot mig själv. köpte bullar och åkte till båten vid det fina vattnet och andades tillsammans med familjen. sedan njöt jag av livet trots att den fina inte orkar just nu, förstår honom. men han är ändå en fin vän för mig.


.

om en fredag bland molnen på landet.

det är vackert att köra bil. ut i luften där inga höga hus tränger sig på. där ångesten får luft att försvinna och min känsla i magen att växa. det är fint att plocka vitsippor och sätta i en vas i väntan på mammas glada min. det är fint att vänta. men vissa dagar är det just väntan som smärtar mest. och aldrig vill jag skada andra för min egen lycka. men just nu är jag trött, innerligt trött på svek. önskar någon som ser mig precis som jag är. bara jag. och jag är fin.


.

om dagen.

sitter på balkongen och dricker kaffe, läser mammas må-bra tidningar. och solen är varm. inne väntar en hemtenta som skall göras och lägenhetsfunderingar som spränger i mitt huvud. men jag mår bra. började dagen med att springa några kilometer. fast jag är inte alls bra på att springa på tid. jag tar ut mig så totalt att jag var tvungen att sätta mig ner efter upploppet för att inte svimma. nästan gång skippar jag klockan. skall sitta kvar på balkongen ett tag till. och andas och tänka mjuka tankar, för de finns någonstans där i maggropen.


.

just idag är jag stark.

jag har fått mitt rufsiga hår klippt. kort och snyggt är det nu. köpte en kort fantastisk kjol för tre tior på secondhand. fotar med min iphone och den gör mig alldeles lycklig. (förutom att jag inte vet hur jag bloggar med den, vet ni?). har vänner som säger att jag gör rätt när jag känner som jag gör. och de är så fina. ibland känner jag mig så ruskigt ensam, men jag har faktiskt fantastiska människor omkring och det är så stärkande och vackert. jag bakar morotsbröd när jag är ledsen och jag andas i djupt när det känns svårt. livet är svårt men det är också väldigt fint, skört och jag känner att min styrka växer idag. och han pojken är fin, för han gör rätt för oss båda. jag vet det, men det känns samtidigt så fel. och idag kan jag se att vi är vänner och kommer att förbli det, men det är svårt att gå vidare utan varandra om konstiga känslor ligger och skaver för en framtida vänskap. vi är mer än det, nu nu behöver vi få vara för oss själva. och andas.


.

om.

i helgen har jag fyllt mig med energi från fina människor. det gör mig glad att så många vill mig väl och faktiskt vill välja att vara min vän. de andra kan jag vara utan. mycket sorgset att tvingas ta bort människor jag gillar ur mitt liv. fruktansvärt dumt och konstigt. och jag är trött i skrivgenen och sammanfattar nu med enkla ord min helg: en prickig vän som bjöd på fisksoppa & vitt vin. min nya vän m som får mig in i nya bekantskaper som ser på mig med spänning och fina ögon. sol på balkongen. en fika med en ny människa som verkar uppskatta mig (men själv är jag fundersam och långsam när det gäller känslodelen), en bok som får mig att drunkna av så vackra välformulerade meningar, en dunderenergiträff med två av de mest godhjärtade på restaurangen med den tillåtande atmosfären. vissa människor har så mycket i sig, ytliga & djupa, glada & tilltufsade. jag har märkt hur jag uppskattar dessa svängar och att jag genom sådana människor förstår det vackra i livet. och sedan en kommande lägenhetsvisningsträff på en bra men troligen något högljud adress i centrum. hjälp. ogillar festljud om natten när jag försöker sova mina oroliga timmar.

och i tre dagar skall jag enbart leva. nu.


.

om att idag är jag rädd.

en vän till fd pojken berättade för mig att pojken träffar en annan tjej. min pojke har också berättat för mig och jag är så ledsen. men det som gör mig allra mest rädd är pojkens kompis ord till mig. ord som som sårade mig och som skulle hota mig om jag berättade allt han sa till mig för pojken. jag förstår ingenting. denna vän är fin, han har funnits i pojkens liv länge länge och jag undrar vad som händer. jag är faktiskt rädd för hans ord. just nu förstår jag mig inte på människor. och jag är rädd.


.

till dig som sa att du inte förstår hur man orkar leva efter att sitt barn har dött.

som om allt skulle försvinna. jag såg henne de sista timmarna. och nu undrar vi alla vart hon är. hon som är glädjen och kärleken. men jag vet att hon är rädd. och hon kommer tillbaka. jag väntar. samtidigt tar livet inte slut. för de allra mest hemska saker har hänt runt människor jag känner. barn har dött. någon har förlorat sitt hem. någon har blivit misshandlad. allt detta lever människor omkring oss i. och de måste orka leva. hur jävligt livet än är. så säg aldrig att ni själva inte skulle orkat. för ingen orkar förlora sitt barn, men dem som går igenom det, måste orka. det finns liksom inga val.

.

om att vilja ha spotify premium.

eftersom jag har en så fin ny iphone men måste ha spotify premiun för att lyssna på musik tycker jag att vi kan hjälpa mig med detta. gå in på länka och svara på lite frågor så gör ni mig glader.

kram.

http://www.gratispremium.com/?ref=91547


(nästa inlägg blir roligare, om vänner, en kommande fest, en klänning och tårar för att vissa som varit ens nära vän inte är det längre).

om att våga tatuera sig.

hej, ni kloka!

om ni vill men inte vågar, vad gör ni då? önskar så att jag kunde låta mig tatueras i drömmen och så vips är det klart. behöver någon som håller min hand. men jag tror inte att han vill. han som är tryggheten och fina vännen. jag gjorde visst en tatuering som ny och naiv 18 åring. det var helt annorlunda då. jag var inte rädd, bara nyfiken. och på något sätt känns det lite töntigt att tatuera sig inför vad andra kommer tycka. men visst borde jag skita i det totalt? för jag tror att jag någonstans i maggropen kommer älska mig mer om jag gör detta, har ingen aning om varför. och det måste man väl inte veta?

kram/ förvirrad tjej

om tacksamhet.

önskar att ni fina som läser och skriver så vackert till mig får en fin dag. jag blir så glad och peppad på att fortsätta njuta. ibland vill jag lägga mig och gråta hela dagar men så läser jag era ord och får energi. tänk att det går att sprida så mycket vänskap genom ord. tänk att ni orkar läsa och skriva. ni kan inte vara annat än underbara. jag behöver er, hoppas jag även kan ge er något. ni är fina, ni mina vänner. för visst är vi det?

kram.

jag tror inte att dom vet.

minns du när vi satt där. tomma och tysta och allt annat än nöjda. beslutet ekade och livet var numera något vitt. vitt men utan svar. och dina armar blödde den kvällen. och inga plåster kunde stoppa livet som rann. livet som flöt bort under våra fötter. och jag skyddar mig mot stormar. men jag odlar nya rädslor. och när jag vaknar en natt i november av att du skakar och gråter och du vågar väcka mig från mina drömmar. då trodde jag för en kort stund att det du sagt var borta. men nu vet jag att all kärlek måste få dö för att den skall kunna leva.


.

om mina andetag i natten.

jag känner igen mig numera. jag är som den tjej jag var då för längesedan. oblyg och högljud. ovant. och i natt skrattade jag. satt i en soffa hos vännen mitt i stan och höll om hennes axlar. pratade om livet, kärleken och allt annat stort och smått. och någon tittade åt mitt håll, men jag är inte intresserad. vill bara ha mig själv och jag känner det. och jag längtar framåt. och det är fint att leva just nu.


.