om frisörpanik.

så trött jag blir på mig. orkade inte kolla igår vad jag hade att göra på min lediga dag i kalendern. det var nog inget tänkte jag. så ringer de från frisören idag. och jag har glömt av att gå dit. helt gå dit. och jag behöver klippa mig plus att jag verkligen kämpat att våga klippa mig så jag tog ett säkert och beprövat kort. nu fick jag ny tid hos annan frisör och jag känner ännu en gång. hjälp. det finns så få frisörer jag vill bli klippt hos. blir jämt fel. klipper ju bäst själv. fast man bör ju liksom gå dit nån gång om året tänker jag. hjälp.

.

när kärleken känns.

det blåser för mycket och jag orkar inte cykla till jobbet. ogillar blåst. trots att det tar lika lång tid att åka med vagnen. och jag ogillar att vara pigg i kroppen. har svårt att sova då. igår tog pojkvännen ut mig på en lång promenad. han är så bra. säger så mycket fint. men ler ännu mer med sina ögon. vi planerar semestrar i år och andra år. och jag förstår att detta händer mig nu. och jag är så himla mycket värd det.


.

såhär kan alltså en onsdag vara.

alltså det är läskigt att ha så lite pengar som jag har just nu. vågar knappt köpa smör. tur att pojkvännen har pengar. så idag har jag diskat sorterat ut kläder och haft tid med mig själv och en härlig vän. men det värsta är att jag har sjukligt ont i nacken. känns som en hård knut som ömmar och dunkar. som skriver att den behöver masseras ut. pust här från mig.

när den jag älskar är i södra europa skriver jag kärlekstankar i min gamla skrivbok.

jag ger dig kyssar mellan våra datorer, genom massa länder och tekniken kommer aldrig att kunna förklaras på mitt sätt. och jag ser hur hans ögon blänker, hans trötta ögon och inget finns i vägen längre. inget gammalt och inga stora sorger. när jag lånar din bil för att åka, åka bort och ut till någon ensam parkeringsplats kommer inga tårar längre. jag är inte nervös för att behöva förklara att jag inte kan hela alfabetet. du får mig att känna mig trygg bland dina vänner och han säger att han är stolt. och jag vill ta på dig. ha din värme just precis här, närmast hjärtat. och i morgon ska jag baka fina kakor. tills när hans föräldrar kommer till stan och firar hans födelsedag. och dagarna tills jag somnar på din axel där mina nattdrömmar finns en minut efter att jag blundar är långa. men allt är det värt. få vakna av dina ord på morgonen, när jag fortfarande tror det är natt.


.

om när jag köper pärlplattor på fredagskvällen och halva hemköp vet om det.

när jag gick hem efter en härlig eftermiddag med vin och mat köpte jag disktrasor, smågodis och en förpackning med pärlor och pärlplattor. jag tänkte ju att självklart tror damen i kassan att jag köper dem till någon liten människa, en present liksom. när jag kommer fram och ska betala säger hon högt och tydligt att "ja visst är det väldigt roligt att pärlplatta, det kanske jag också borde göra någon fredagskväll istället för att gå ut". jag blev så påkommen att jag gav i från mig ett litet fniss och enbart höll med honom. fin kväll har jag haft i alla fall.

om att släcka bränder på jobbet.

Idag släckte jag en brand. På jobbet. I en kvinnas kläder. Allt gick så snabbt. Hörde brandlarmet gå. Sprang dit. Det glödde i byxor, sängen och tröjan. Plötsligt var tröjan i lågor. Jag slog och slog och inget hände. Drog av hennes tröja och la något annat klädesplagg över. Alltså så hemskt. Och skrämmande. Sängrökning är dumt. Och jag har ofta varit rädd. För min säng på jobbet är precis i vägg med denna kvinnans vägg. Usch. Jag vill leva. Jag vill inte dö.

jeansjackeväder och vitsippor.

vår och jeansjacka på. fika med en underbar vän. migränhuvudvärk. flyttankar men mest drömmar. känns fint. vitsippor till världens bästa pojkvän. semesterplaner. och jag har faktiskt jobb och rätt till semester. och på grund av mitt jobb har jag kunnat åka till filippinerna och uppleva och känna så mycket. rätt glad ändå, trots att det inte är drömjobbet. mycket är faktiskt väldigt bra. och han skickar mail och frågar: ska vi flytta hit eller hit? och det känns rätt, mer rätt än jag trodde.

.

när jag tänker och tänker och ändå blir ingenting gjort.

och knopparna på buskarna blir sakta sakta gröna. knappt så det syns, men ändå så att det känns. och jag vill så mycket som inte blir gjort. men det gör inget idag. för jag vill ta mig bort och iväg. eller på något sätt vara med om ett tryggt och spännande äventyr. och jag vet verkligen inte vad. så det är sådant jag tänker på dagar som denna. med kaffe och sol på hans tak.


.

om jag och pojkvännen kanske ska dela vårt hem med varandra.

• Jag bad en vän om råd. Om hur man skall tänka när man inte vet. När det känns bra fast det finns ett svagt nej någonstans i kroppen. Hon trodde att det är lika bra att testa att bo ihop. Att våga satsa. Om ett år till blir resultatet troligen ingen skillnad. Ett år tidigare eller ett år senare att veta om man mår bra av att bo ihop. Hittills har jag och pojkvännen varit 3 veckor nästan dygnet runt i annat land ihop. Han är trygg och vi sätter inte igång jobbiga saker hos varandra, än. Han är rolig, harmonisk och nöjd med sig själv. Och han frågade om vi inte skall bo ihop. Kanske hos honom i hans stora lägenhet innan vi hittar ett hem med trädgård och mer plats. Och jag blir glad, så glad men osäker. Osäker och tänker att det kanske slutar som med min förra kille. Att vi slutar vara kära och inte uppskatta varandra. Men sånt går ju aldrig att veta tänker jag, även som gift. Men varför hos honom. Jo, min etta är inte så stor. Och som vännen sa, ett år mer eller mindre. Och han går mig lycklig. Det är värt så mycket.
• 
  
• Vad tycker ni? Är jag feg? har min vän bra tankar?

om författardrömmar.

Idag är jag fin. Håret lagom rufsigt och jag har mjuka snygga kläder på mig. Och jag funderar om jag skall söka någon kvällskurs till hösten. Alltså inget jobbliknande utan något som har med ord och texter att göra. Fast det känns skrämmande men roligt. Universitet eller andra kurser. Men vad finns det för andra kurser inom skrivarsaker?

Återkommer.

onsdagsexemplar.

Jag längtar efter vitsippor. Jag har inte sett några alls ännu. Visst borde det finnas i Göteborg nu? Jag tänker att om 3 veckor på pojkvännens födelsedag borde det finnas vitsippor. Tänk bara en härlig picknick i solen med kärleken.

Något annat jag nu tror på är att mer färg och mer mönster gör mig glad. Inga svarta strumpbyxor på ett tag nu. Jag känner mig så mycket mer som en karamell med lite cirkuskänsla. Den bästa känslan.

Hela jag lever så mycket mer än igår. Och jag tror faktiskt p-piller är skit saker. Nu var det sista gången i mitt liv jag prövat detta. Slut. Jag ska göra allt jag kan för att hålla kvar i energin.

Så.

om hönökakor och glass.

igår gjorde jag krickelins glass. den var hemskt god och fluffig. perfekt! jag städade även fönsterna. och min pojkvän tyckte de var lustigt för han tycker att det heter putsa fönster.

jag försöker kämpa med balansen i livet. det är svårt. om man jobbar 8 timmar om dagen hade det troligen varit enklare. för då skall man sova 8 timmar och fritid och annat i 8 timmar. men hur man skall få balans när jag jobbar 24 timmar. hur går det i hop?

idag är jag ledig och nu skall jag njuta av kaffe och färska hönökakor! som en dröm.

.

om jobbhelgsgnäll och missade träningar. om allt jag missar.

Jag är gnällig. Jag vet. Men det här med helgjobb alltså. Fy. Jag kommer att missa en helg i Milano med killen. En helg på Orust med musik tillsammans med vänner. En långhelg med familj och kille i påsk. Ibland gråter jag. Jag är lite ostabil. Jag vet. Med detta känns inte alls längre värt de pengarna jag får för sena jobbnätter och helger. Är jag helt borta? Jag missar så mycket. Mina innebandyträningar sedan 10 år, och andra fasta tider. Jag skall fundera. Skall jag försöka byta jobb eller skall jag försöka acceptera detta. Jag borde vara nöjd med fast jobb, men det är jag inte. Hej hej 80 talist. Aldrig nöjd liksom.

en liten resa.

Vi, jag och han har alltså varit i Filippinerna. Hälsat på vänner och andra vänner som flyttat dit med sitt lilla barn. Det har varit ett uppvaknande. Hyr andra lever och hur andra bor. Att det kan räcka med hälften av pengar för att bo i ett land där sommar finns och sand mellan tårna. vi har druckit goda caiprinhias, pratat när solen gått ner, skrattat och verkligen behövt varandra när allt inte var så mycket paradis som det såg ut. Att gå i mörker på en ö utan elektricitet, inte veta vart fötterna landade på. Stora ödlor, ormar eller bara en liten kackerlacka. Han har varit tryggheten och han varit den lilla lilla. Han är så mycket. Och jag kunde inte tro alls, dumt nog att han kunde ge mig då mycket kärlek och känslor.