om astrid och hennes tårar.

i morgon skall jag på maskerad. jag skall vara rödluvan. det känns speciellt. mina lilla 5 åriga astrid jag bodde hos för längesedan var rödluvan på en maskerad. jag sa till henne att jag också skulle vara rödluvan någon gång. sista gången vi sågs lovade vi varandra att vara hemliga systrar. (vi båda hade bröder) alltid. astrid grät och hon sa att tårarna smakade våra rullade chokladbollar. hon sa att hoppas att alla hennes tårar skulle smaka chokladbollar. hon var så fin. nu är hon stor och jag vet inte alls längre om hon minns mig. men i morgon minns jag dig, astrid fina.




.