om att leta.

jag undrar när det tar slut. väntadet på livet. på att allt skall starta och bli så där underbart som jag vill. jag har nog tappat något viktigt. jag kommer ihåg hur jag älskade eller hatade varje dag. då för längesedan. hur varje dag kändes så starkt. och när killen med de mörkaste ögonen pratade till mig kunde jag njuta resten av dagen. när vi skrattade och ville älska så förblev vi endast vänner. men någonstans där 18 eller 19 försvann något hos mig. är det lite trist och balansfullt att vara vuxen? och jag kan bli så tyst när en vuxen människa väljer att ignorera och att utfrysning faktiskt inte enbart förekommer på mellanstadiet. och när någon vuxen (vuxnare än mig) tydligt struntar i människors exictens väljer jag att aldrig låta mig sjunka så lågt. jag vill något, men vet inte alls vad. önskar någonstans inom mig ett ständigt kalas där jag kan dansa dansa, faktiskt det jag både gillar och är bra på. önskar mig en pannkakstårta varje morgon och att aldrig behöva något utomkroppsligt insulin. för när andra människor inte orkar mer och lägger sig ner för en kort stund, har jag ett helt jobb kvar. som ständigt pulserar och behöver få sin uppmärksamhet. och ingen ingen (utom en) berättar att jag är duktig och ser att jag kämpar mot en eld.