måndag 30 november 2009

tänk om.

tänk om jens lekman som sjöng för oss för sex år sedan den kalla kvällen skulle förstå att han vad med och skapade min kärlek till den allra vackraste. tänk om han kunde trösta mig nu när kärleken inte finns kvar. tänk om jag kunde bli lycklig och slippa destruktiviteten i att leta efter nya famnar att stilla min ångest i. tänk om jag kunde vara lycklig när vi ses. vill inte gråta mina största tårar just då, vill inte såra honom. vill faktiskt enbart vara hans vän just nu. men fattar inte varför det känns som om att alla på bussar, i affärer är så lyckliga?




.

2 kommentarer:

  1. det där med att vara vän när man precis gjort slut är ack så svårt.
    ta hand om dig själv i första hand nu, och även om det känns bra att träffa honom för stunden, så gör det inte om det är dåligt i längden.
    du är viktigast i ditt liv.

    SvaraRadera
  2. jag håller med Emma Sofie här ovan. Du måste ta hand om dig. Och du klarar det. Du kommer över det. Du måste bara ner. Ner. För att sedan komma upp. Det går över. Men det måste få göra ont ett tag. Tyvärr. Men det är ju också livet.

    Fint skrivet. Ok om jag länkar ?

    SvaraRadera