måndag 5 april 2010

om att våga tatuera sig.

hej, ni kloka!

om ni vill men inte vågar, vad gör ni då? önskar så att jag kunde låta mig tatueras i drömmen och så vips är det klart. behöver någon som håller min hand. men jag tror inte att han vill. han som är tryggheten och fina vännen. jag gjorde visst en tatuering som ny och naiv 18 åring. det var helt annorlunda då. jag var inte rädd, bara nyfiken. och på något sätt känns det lite töntigt att tatuera sig inför vad andra kommer tycka. men visst borde jag skita i det totalt? för jag tror att jag någonstans i maggropen kommer älska mig mer om jag gör detta, har ingen aning om varför. och det måste man väl inte veta?


kram/ förvirrad tjej

6 kommentarer:

  1. sv; var äckligt nog tvungen att dokumentera mitt livs allra första näsblod! hah!

    SvaraRadera
  2. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  3. jag skulle nog inte våga tatuera mig! men så är jag ganska feg ibland. det är märkligt, jag har vågat flytta utomlands två gånger men ser ändå mig själv som en feg person. tror att man måste våga om man vill tillräckligt gärna,kanske?

    SvaraRadera
  4. Om jag vill men inte vågar så gör jag det ändå. Med hjärtklappning till tusen. Men det hjälper nog om man har en varm hand att hålla i.

    SvaraRadera
  5. Följ din magkänsla när det gäller tatueringen så blir det nog bra. Och du vågar!

    Det känns som om mitt liv kommer att ta en ny vändning när ajg har fått min iphone :)

    kram

    SvaraRadera
  6. så länge du verkligen är säker på motiv är det bara att köra. dom flesta tatuerare är dessutom väldigt lätta på handen. det är först efter 3 timmar det börjar bli outhärdligt. 3 timmar är en magisk gräns för dom flesta.

    SvaraRadera