måndag 24 maj 2010

om att idag har jag tänkt på min lilla vän.

min vän O är 15 år nu. han är ganska stor, men ibland så hemskt liten. snart slutar han grundskolan och jag hoppas så att vi alla vuxna kan hjälpa honom och alla andra med trasiga hjärtan. ibland behövs inte mycket. ett skratt. tid. eller kramar. detta skrev jag till honom på skolavslutningen för två år sedan. den dagen var första dagen jag hörde honom säga att han var lycklig. (han förstod inte allt jag skrev för han orkade inte läsa och koncentrera sig, men jag berättade vad jag menade och han blev glad. senare den sommaren berättade han för mig att han hade brevet ovanför sängen och läste en mening från brevet varje dag).


jag vet inte riktigt varför vi fann varandra. och hur kommer det sig att våra världar krockade? på något sätt är du så fruktansvärt nära alla mina inre känslor och tårar. jag har känt som du. och för varje gång du gråter känns det som min kropp ekar av olycka. när du kastar stolar och hårda ord omkring dig vill jag stanna världen. för du är värd att lyssnas på. ibland behöver du mig och ibland behöver jag dig. men kom ihåg att det finns många andra som är lika fina som oss. och när du dansar i takt med solen vågar jag sätta upp nya gränser och regler, för då lyssnar du på mina ord. varje stund i din närhet ger mig så mycket kärlek och energi och jag kan bli stum vid dina makalösa ord och handlingar. ingen som lever är som du O. jag är alltid din vän. din stora vän.

kram och kom ihåg att sommarlovet är ditt.


.

1 kommentar: