måndag 16 augusti 2010

om kantareller och bröllop.

ibland är tiden alldeles stilla. och ibland snurrar livet så fort så fort. och vi hittar inga kantareller när vi letar i skogen. så då sätter vi oss på en sten. pratar och jag märker att han är som mig. men ibland inte alls som mig. han kan saker jag inte visste något om. och jag kan berätta om min värld och han lyssnar länge och frågar om mig och mina nära. och vissa ögonblick känner jag honom helt och andra ögonblick inte alls. och i skogen hittar jag en stig. och det var längesedan jag lekte i skogen. och när jag vänder mig om ser jag honom där långt bort. han går mot mig med steg som säger att henne vill jag krama. han ler och håller om mig. och vi kysser varandra i en tid där inga sekunder existerar, bara minuter & bara långa stunder. och vi sätter oss ner, för jag blir knäsvag. och vi åker till affären och köper kantareller. vi äter kantarellmackor i soffan. jag tittar i hans ögon. och hans rufsiga hår är vackrare än någonsin. och jag andas i magen. och tänker och undrar: hur gick detta till. och någonstans känner jag mig värd det, och någon annanstans känns det lustig hur världen kan vända så fort. men just nu sker mest vackra vändningar i livet omkring mig. kärlek & bröllop, vänner & fina ord. människor som vågar. jag lever i det. och det vackert att leva i dessa stunder.


.

2 kommentarer:

  1. Så himla fint skrivet. Och du är värd det!

    SvaraRadera
  2. vad fint. du är verkligen värd det, njut!

    SvaraRadera