söndag 23 augusti 2009

en förlorad vän.

för många år sedan, jag tror det var fyra år sedan nu, berättade min vän T att hon trodde vår vänskap skulle ta slut när vi flyttade från vår gemensamma stad i ett annat land. jag blev så förvånad för det att vår vänskap skulle ta slut hade jag aldrig kunnat tro. eller i alla fall inte beräkna ut i förhand. sådant är väl inget man vet innan tänkte jag. vi träffades i en stad i ett annat land och satt nästan fast under det året vi hade i det kyliga landet.

nu kanske fyra år senare är vår vänskap svagare än vad den någonsin varit. jag tycker nästan att det knappt finns någon glädje kvar. och det är så läskigt, som att vara utan någon som alltid funnits. när avundsjuka och hårda ord förstör vår relation & när det inte finns någon framtidstro vet jag inte hur vår vänskap kommer att kunna utvecklas. det är naturligt att tappa vissa människor i livet, men inte trodde jag att vi skulle försvinna från varandra. saknar oss, men jag tror vi vet att det är över.

3 kommentarer:

  1. det är otroligt synd när ett vänskap gár i spillror. det hände mig tidigare i ár. en mycket bra vän hade varit utomlands i tvá ár, vi hade haft bra kontakt under tiden och även träffst kort tre gánger under den tiden. när hon flyttade tillbaka märkte jag att hon hade förändrats en del, förändrats pá ett sätrt som jag inte märkt tidigare. jag vet själv att man förändrar sig mycket under ett utomlandsvistelse, och jag vet ocksá att jag förändrade mig mycket under de tvá áren som hade gátt. och jag kände att vi nästan behövde lära känna varandra pá nytt, men att vänskapet i sig skulle vara kvar, i sin essens. jag hade sá otroligt fel. en dag kom hon bara och tyckte att hon inte orkade längre med mig för att jag hade förändrats pá ett sätt som inte passade henne. det gjorde otroligt ont, och hon sárade mig väldigt mycket, men hon visade ocksá en sida för mig som jag inte visste att hon hade. och nu tror jag väl att det är bättre att fortsätta livet utan henne än att investera en massa energi i ett vänskap som hon inte ville ha längre..

    ursäkta att jag skrev sá mycket här, och sá personligt. det som jag tror kommer fram lite i det du skrev är att hon inte verkar tro att ett vänskap kan hálla över distans. det behövs mycket energi att hálla kvar ett intensivt förhállande till en annan människa om man inte ses ofta, och om hon inte känner att det ens är möjligt sá blir relationen svag frán hennes sida. det beror sá mycket pá vad man förväntar sig. jag har vänner kvar frán min grundskoletid och jag har flyttat ofta sedan dess. det bästa med dessa vänskap är att det inte gör nágot om man inte hör ifrán sig pá ett ár. när vi träffas igen efter fem ár sá är det nästan som om vi aldrig skiljdes át. även om vi förändrades under tiden. för i grunden är vi samma personer vi alltid varit. och det funkar nog sá bra för att vi inte har en massa förväntningar inför varandra..

    det är komplicerat att vara människa. det är det. jag hopaps du kan finna ett sätt att hantera ditt vänskap.

    SvaraRadera
  2. tappade en vän sen 15 år tillbaka. enbart hans förtjänst. han valde, i mina ögon, en jävligt respektlös väg. något jag aldrig i hela mitt liv skulle göra. något som inte ens finns i min värld.
    sånt känns. en samtidigt såg jag vad han verkligen gick för när det väl gällde. och då är det inte så mycket att gråta över.
    nu är jag cool på det planet. han är ute ur mitt liv för gått och är verkligen aldrig välkommen tillbaka.

    SvaraRadera
  3. Det är tråkigt när man glider ifrån varandra på det viset, särskilt om man har stått varandra så nära och delat så många upplevelser tillsammans. Det är en krass förklaring att säga "that's life" för det gör så ont. Men ingenting är omöjligt. Efter en tid ifrån varandra är det faktiskt mer än möjligt att hitta tillbaka till varandra igen.
    Kram

    SvaraRadera