tjuvlyssnat: om avundsjuka.

igår. klockan 18.37 gick jag på bussen. ni vet den där tomma nästan äckliga känslan som finns när människor på en illaluktande buss försöker få plats bredvid varandra och tystnaden skär genom kroppen. jag kände alltihopa. just då kliver en kvinna på bussen, hon ser ut som den den typiska bilden av en kvinna med ett välbetalt och högstatus arbete. hon pratar högt i sin telefon och trots att jag kämpar med att inte tjuvlyssna hör mina öron varje ord av vad hon säger. i andra ändan pratar troligtvis hennes väninna. de pratar om ett bröllop de skall gå på. om vilka presenter de skall köpa och hur mycket pengar hela arrangemanget kommer att kosta. de kritiserar valet av tema och valet av plats (runt medelhavet). kvinnan verkar inte tycka detta passar brudparet. hon frågar sin väninna om paret verkligen tänkt igenom detta. "hade de liksom tänkt att frakta hem presenterna med båt eller" & "varför väljer de en bröllopsresa till Portugal när de har så mycket pengar, de skulle ju vara som att jag åkte på bröllopsresa till Danmark" kvinnan avslutar meningarna med höga och avundsjuka skratt. jag tänker: snälla snälla kvinna, inse att just nu lyssnar alltför många människor på det du säger och vi alla tänker att det är just du som är sorglig.

jag blev så ledsen och bedrövad. stackars brudpar, bjudit vänner (?) till medelhavet att medverka på deras bröllop och så talar kvinnorna föraktfullt om brudparet. tragiska människor kan endast säga sådana ord. sorgligt att kunna leva i lögn & att avundsjuka kan göra människor till sådana monster.