jag vet inte om jag egentligen har upplevt så mycket smärta i mitt liv. inre smärta. men samtidigt så känner jag mig nästan så osäker jag en gång var innan han studsade in i mitt liv. men på nåt sätt har oron nog alltid funnits i min kropp. förstår det nu. trodde inte det var så. inte alls. men nu kan jag hantera den, fler stunder än innan. och ur min ångest kommer så mycket vackert; mössor, halsdukar, vackra och välformulerande texter, snygga klädkombinationer fyndade i min egna garderob, bilder och massa ideer. jag saknar honom men vet att han troligen inte är den enda som vill älska mig. det är så smärtsamt att tänka men jag är påväg nu, bort från det vi trodde på.
.
torsdag 26 november 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Alla dessa täta uppdateringar gör mig väldigt glad. Bara så att du vet.
SvaraRaderaoh, du skriver alltid så vackra texter. och på något vis kan jag alltid känna igen mig själv i dem. det känns som orden stärker mig.
SvaraRaderastörsta kramen till dig.