om att släppa taget om en vän.

efter en sådan vacker dag som idag på isen med långfärdskridskor förstår jag nu att jag är lycklig. inte på alla plan dock, men det kommer nog troligen inte vara möjligt. i alla fall inte hela livet. det finns alltid någon del som gnager. jag har packat ner många delar av mitt liv och det finns kvar men nu är jag påväg bort. och jag vet att att alla orkar inte att ta in svåra händelser så läskigt att de backar, fegar ur. vissa väner har man inte hela livet, vissa finns alltid kvar. och som min vän C sa i telefonen att "vissa vänner besöker hjärtat kortare stunder i livet och vissa kommer man att kämpa hårt för att de alltid skall finnas kvar". för så är det just nu. sorgligt men just nu finns det inte mycket mer än fina minnen kvar och då är det dags att släppa taget.



.