onsdag 20 januari 2010

om mig & pojken & minnen.

igår var den finaste dagen med fd. pojken. vi hade det fint och skrattade. vi lyssnade på vår musik och jag gav honom hans älsklingsgodis. vi pratade om tatueringar och att sova på varandras soffor. vi viskade i varandras öron och han var glad och det gjorde mig lycklig. han vill mig så väl och det känns i hela mig för han skulle aldrig låta mig ligga kvar i en hög av ångest. men det är så svårt med vissa minnen. från tider då enbart kärlek existerade och då han kysste mig var sjunde meter. då han gjorde lunchlådor med kärleksbrev och då vi somnade i hans smala säng med händer som aldrig slutade älska. och han är min bästa vän men ändå är jag fortfarande kär.



.

6 kommentarer:

  1. Du skriver så hemsk fint att varje gång jag läser är det någonting i mig som går i bitar. Fast på ett bra sätt, som om det varit hårt och kompakt allt för länge. ♥

    SvaraRadera
  2. så himla fint. jag får nästan ont när jag läser men samtidigt blir jag glad att ni kan vara vänner. om det tar slut mellan mig och min kärlek någon gång hoppas jag vi också kan vara det. att vi inte låter vår stora vänskap gå till spillo.

    SvaraRadera
  3. jag läser en kurs i svenska språket! den innehåller textproduktion, textanalys, varitaion mm. skoj saker.

    väldigt fin blogg du har!
    ....och här och var nästan läskigt likt tankar, formuleringar, minnen, rädslor, händelser som simmar runt i mitt eget huvud. och du skriver så rätt in, fast jag inte riktigt kan sätta fingret på hur. tycker om, i alla fall.

    SvaraRadera
  4. åh vad fint att du svarar. jag mår bra. jag mår så bra som jag kan och så bra som jag förmår. hur mår du?

    SvaraRadera
  5. fina lilla du. du skriver så det känns in i själen och under huden. jag måste bara få fråga dig, hur orkar du vara hans vän när du fortfarande har känslorna kvar runtomkring hjärtat? jag vet inte, men det där gör en bara ont till slut för man slutar aldrig hoppas att någon gång kommer han känna samma igen eller någonsin överhuvudtaget.
    man slutar aldrig hoppas när man är i närheten hela tiden

    SvaraRadera
  6. hanna: jag känner både vänskap och kärlek för honom. och känner just nu att jag inte vill förlora min allra närmsta vän. men jag funderar mycket på detta. och hur tar man ett sådant beslut att aldrig träffa den man älskar? men jag vet inte om jag gör rätt. men jag vill vara en del i hans liv som jag varit de 6 senaste åren. ochdet vill han med. men vem är du hanna som skriver så fint till mig?

    SvaraRadera