söndag 17 januari 2010

om min medicin.

idag jag har lovat att ta hand om mig och inte tillåta mig att gräva ner mig i min sorg. jag mår inte bra av det. jag får vara arg, ledsen och hata hur mycket jag vill, men inte älta den i flera timmar. nu har jag satt upp en gräns för ångesten i mitt liv. känns bra. medicinen jag tar skall innehålla, endorfiner, vänskap och trygghet i mig själv. detta betyder att jag skall träna så jag blir så trött att jag glömmer allt annat fyra dagar i veckan (jag mår aldrig så bra som efter ett träningspass med innebandybollar & vänner). jag skall njuta av de vännerna jag har som ger mig energi och som vågar gråta men helst skratta. jag skall våga vara ensam och inte ta ut ångesten i förväg. att vara ensam en fredagskväll framför TV:n är enbart svårt i tanken och inte i den verkliga situationen. jag är så dum att jag tar ut ångesten i förväg. riktigt dumt. så nu är det stopp för tankar och känslor som gör mig ont. skönt. punkt.



.

3 kommentarer:

  1. är du som mig eller är det ett inlägg av mig du snott?
    :)
    skämt åsido. vi är så lika du och jag. och jag tar också alltid och jämt ut ångest sorg ilska och allt man kan komma på, i förväg. vi måste sluta med sånt. börja leva i nuet & bara göra det så bra som möjligt. vi måste vara starka, och det låter som att du är en riktigt bra bit på vägen. nu gäller det bara att göra det i praktiken.
    jag tror på dig!

    SvaraRadera
  2. Det låter som en bra medicin, mycket bättre än gräva-ner-sig-helt-medicinen. Men visst, det är skitjobbet att separera från någon man vill ha kvar, när man inte vill dela på sig, när man inte vill att det ska vara slut.

    Vad kul att du ska plugga i GBG!

    Ta hand om dig.

    kram

    SvaraRadera
  3. Låter som en riktig dunderkur till medicin.
    Kram

    SvaraRadera