om mitt 2000- tal.

2000 hade magkorta linnen och frös därför jämt första året på gymnasiet. var blond och ville mest ha uppmärksamhet. och kramar.

2001 innebandyn blev roligare och viktigare i mitt liv. jag var en ganska vilsen ung tjej och oroade mig för framtiden så innebandyn blev en plats för avkoppling och uttröttande, som var oerhört nyttigt för mig.

2002 tog studenten hade tidigare varit rädd för att bli vuven men på studentdagen kännde jag
att nu är jag stor och att jag var redo att flyga, bort och jag längtade så. var så lycklig den kvällen men dagen efter hade jag tappat rösten och kunde inte prata på två dagar.

2003 bodde i oslo och försökte bli stor. sprang in i den största kärleken en kväll i november. förälskelsen gjorde mig snurrig av lycka. och han visade mig skateboardtrix i en kylig hall på annandagen. jag blev oerhört imponerad. men när han ramlade och byxorna sprack stöttade jag hem honom och bädde ner hans ömma kropp, och jag tänkte aldrig har jag älskat som jag gör nu.

2004 fick uppleva hur ångest smakar då jag och bästa vännen reste till andra sidan jorden. troode allt skulle vara isom i en dröm, men det var svårare än jag trodde att vara så långt bort. vi flög till australien och till nya zeeland och det var magiskt vackert. sedan mötte vi våra kärlekar i bangkok och vi drog till vackra stränder och åt underbar mat.

2005 visste jag inte vad jag ville efter resan. började plugga religion på universitetet och mötte många människor. men tre av dem var vackrare än de flesta och vi skrattade i massor , mest hela tiden. saknar de fina.

2006 jag och hjärtat cyklade på gotland en vecka i juli. det var nog den finaste semestern någonsin. massa motion, ingen rastlöshet och god mat och vin om kvällarna. bara vi, vårt tält och havet. gotland var magiskt.

2007 under våren var jag ledsen och låg deprimerad i två veckor kvar i sängen och grät. för att livet kändes tomt och min sjukdom gjorde mig sjuk och arg och jag ville inte alls ta in att livet alltid skulle bestå av den. trodde aldrig jag kunde bli lycklig igen.

2008 träffade under min praktikperiod som kurator världens finaste lille O. han var ibland så liten som den trasigaste lilla fågel och ibland arg och farlig som en ferdinand som just satt sig på ett bi. han är fortfarnde den vackraste pojken jag mött och han lärde mig så mycket om livet och att vuxna inte alltid är snälla mot små barn som inte kan sitta still.

2009 skrev uppsatser både på våren och hösten och började söka jobb och planera framtiden i ett radhus. åkte till paris med pojken och älskade mest hela året. framtills november då pojken och jag plösligt inte var tillsammans mer. förstår fortfarande inte.





.