jag trodde på oss. allt jag känner just nu är smärta från att livet har dragits bort. under mina fötter är det tomt. framtiden är tom och jag saknar dig mer än någonsin. och jag vet att detta är slutet. vi kommer inte att älska mer och mina tårar faller. för jag vet att vårt liv är slut.
och jag vet inte hur jag tar mig ur detta, jag vet inte alls.
.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
åh vilken enorm smärta! jag har varit tillsammans med min pojkvän i mindre än två år och han är redan hela min värld. varje gång vi bråkar och marken gungar under fötterna blir hela mitt hjärta tomt. kan inte föreställa mig ett liv utan honom.
SvaraRaderaoch jag tänker inte ens försöka skriva nåt som dämpar smärtan för det går ju inte. men jag antar att det går över. jag vet ingenting om sådant där men jag har hört att det verkligen går över.
Men DITT liv är inte slut, DU är inte slut!
SvaraRaderaKRAM
hela mitt hjärta blir som helt täckt med något tungt blött kallt hårt svart mörkt när jag läser det här. vackra fina snälla du, gå inte under. gör inte det. ingenting blir bättre, men jag vet även att det känns som att inget kan ändå bli sämre.
SvaraRaderamen kära du, fight. hang in there. det är du skyldig dig själv och ditt framtida jag. hur ska du annars veta vad som väntar dig om du hänger kvar i det elände som tyvär råkade falla på din lott just nu i ungdomens år? hang in there.
det blir bättre.
hur värdelöst det än känns att höra, eller meningslöst.
jag lovar dig.
jag har varit där du är, nere på botten och längre ner. och det blir bättre, hur långt borta det än känns.