minns du när vi satt där. tomma och tysta och allt annat än nöjda. beslutet ekade och livet var numera något vitt. vitt men utan svar. och dina armar blödde den kvällen. och inga plåster kunde stoppa livet som rann. livet som flöt bort under våra fötter. och jag skyddar mig mot stormar. men jag odlar nya rädslor. och när jag vaknar en natt i november av att du skakar och gråter och du vågar väcka mig från mina drömmar. då trodde jag för en kort stund att det du sagt var borta. men nu vet jag att all kärlek måste få dö för att den skall kunna leva.
.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Du skriver så himlans fint! Glad påsk söta du.
SvaraRaderadin blogg är den absolut finaste jag vet. du skriver som en gudinna! hoppas hjärtesåren läker snart. jag vet hur jobbigt det är. kram /quietheart.blogg.se
SvaraRaderasv: du kommer visst få uppleva det. jag lovar. jag hade 3 år av bara sorg men en dag vände det bara. det blir kankse vad man gör det till. jag hejar på dig iallafall. känns som du inte alls är värd det här. /quietheart.blogg.se
SvaraRadera