söndag 11 april 2010

till dig som sa att du inte förstår hur man orkar leva efter att sitt barn har dött.

som om allt skulle försvinna. jag såg henne de sista timmarna. och nu undrar vi alla vart hon är. hon som är glädjen och kärleken. men jag vet att hon är rädd. och hon kommer tillbaka. jag väntar. samtidigt tar livet inte slut. för de allra mest hemska saker har hänt runt människor jag känner. barn har dött. någon har förlorat sitt hem. någon har blivit misshandlad. allt detta lever människor omkring oss i. och de måste orka leva. hur jävligt livet än är. så säg aldrig att ni själva inte skulle orkat. för ingen orkar förlora sitt barn, men dem som går igenom det, måste orka. det finns liksom inga val.

.

3 kommentarer:

  1. Svårt det du skriver om...så skört är livet...

    SvaraRadera
  2. Människan är fantastisk i det avseendet - på något vis lyckas man alltid ta sig vidare.
    Kram

    SvaraRadera
  3. Man orkar nog mer än man tror, ibland har man liksom inget val, utan man måste bara orka.

    SvaraRadera