tisdag 27 juli 2010

om att ta en cykel till havet och prata med en vän som är finare än de allra flesta.

det finns i luften. när tårarna rinner. och jag önskar vi alla vore som henne. hon som är modig, stark och svag. som gått igenom livet med sorg men som samtidigt sprider så mycket glädje. jag vill vara som henne. och hon är så bra. för allt kan jag säga henne. att hon är modig, att hon är jobbig att hon är fantastisk. och under gårdagen cyklade vi till havet utanför staden, drack kaffe i kohagar, badade från klippor, drack vin och blev småfulla. och jag glömde av tiden. min gårdag var en av årets absolut bästa. tror den allra finaste. men det blir inget new york för oss i sommar. hon skall flytta dit så jag kommer och besöker henne då om något år i stället. vänner som är så kloka som henne vill jag alltid bevara. aldrig glömma hur stark människan kan vara, aldrig glömma hur mycket liv det kan finnas i en kropp.


.

3 kommentarer:

  1. hej fina du. din vän låter helt fantastisk och er dag otroligt bra. sådana man behöver. igår myste jag med killingar och kossor i skogen, sen låg vi på en brygga i timmar. drack kaffe under ett äppelträd, lyssnade på blues i sommarnatten på en fäbodvall. välbehövligt.

    SvaraRadera
  2. jag har förresten kommit in på en skrivarlinje! där jag jättegärna ville komma in. skrivliv på riktigt. har du pluggat något sådant? vet inte om jag frågat det.

    SvaraRadera
  3. Hej. Jag känner att jag måste lämna en kommentar eftersom att jag har läst hela din blogg i (nästan) ett sträck ikväll. Mycket, mycket bra! / Hanna

    SvaraRadera