onsdag 20 oktober 2010

om att det kanske låter sorgligt, men det är faktiskt vackra saker som händer här.

jag försöker få tiden att gå och jag försöker att andas i varje sekund. allt krockar och inget händer. på samma gång. och när du säger vackra ord vill jag höra dem igen och igen. för att försöka ta in den. känna dem i hela kroppen. och utanför blåser träden sig sneda & jag ligger i soffan med täcken utan påslakan. jag dricker kaffe och jag tänker. försöker få tankarna in i mjuka känslor. orkar inte med dem som gråter. det bara påminner mig om all sorg. dricker kaffe och tänker snart klä mig vacker. utan smink & möta hösten. vill åka bort & vill vara kvar. vill ha henne här oftare för hennes ord är kloka och raka. och jag skall samla på dem jag älskar. människor som vågar ge och vågar vara vackra och sårbara. och precis nu ramlade lönebeskedet ner och för första gången chockades jag av glädje. det blir en tur till myronas vackra avdelning. och jag övertalar mig om att det är fint att vänta & längta på han som fått min kärlek. och när han frågar vad jag vill ha från landet där han jobbar i denna veckan säger jag att jag vill ha bilder från hans dag. och kärleksbrev. (fast det sista vågar jag inte säga högt).

kram.


3 kommentarer:

  1. fina du. du är så fin. åh. fin. tack.

    SvaraRadera
  2. Jag samlar också på kärlek. Och jag tycker att du är rar. Både mot mig och mot livet. :) Kram

    SvaraRadera