måndag 11 januari 2010

ge mig nåt som känns.

mardrömmarna är nu verkliga. har svårt att andas mig igenom dagarna. fina ni, ge mig något, ett ord, en bild, en tanke, en aktivitet, tips på fina ting. vad som helst. jag behöver just nu allt annat är kärlek som inte kängre kan leva.

kram.




.

8 kommentarer:

  1. Jag ska gå på Friskis idag. Jag hoppas att det funkar.

    SvaraRadera
  2. Kram. Det blir bättre. Har precis tröstat fd svägerskan efter att de gjort slut och jag sa till henne som jag säger till dig:

    Man måste ner på botten och vända bara. Sen är det uppåt igen..

    SvaraRadera
  3. fina du, jag känner igen mig så i dina ord, de kunde lika gärna varit mina för ett antal månader sen. & vad människor än kommer säga, vad de än kommer tycka, tänka, muttra så kommer inget egentligen få dig att tänka annorlunda. du måste helt enkelt bara köra på nu, helvetiskt nog bara lida igenom det här jobbiga och sen kommer allt bli bättre och bättre. för det finns inga rosa ord som kan plåstra om det jobbiga som kommer vara nu. det enda jag kan säga är att du kommer komma ur det. för det kommer du. du är stark, fin, vacker och allt sånt, det märks på allt du skriver. och jag är så här för dig. såååå här.

    SvaraRadera
  4. hej fina fina du! tack för dina rara ord, jag blir lika glad varje gång. gillar verkligen dina ord, de går in under huden och känns. har du hittat någon skrivarkurs i Paris än?

    gå ut i snön, gör snöänglar, hoppa runt i virvlande snöflingor. gå in. drick varm choklad. läs vackra ord. ta på dig klänningar, helst blommiga. lyssna på fin musik. jag ordinerar en dos vår redan idag.

    SvaraRadera
  5. häll upp potatismjöl i en bunke. stoppa ner fingrarna i potatismjölet. blunda. knarra. det funkar, jag lovar.

    och kram till dig med. en stor och varm en.

    SvaraRadera
  6. Köp en påse hårda karameller i närmaste godisaffär, gärna sådana med prassligt papper omkring sig, och tugga upp dem så att det knastrar riktigt högt på en busshållsplats full med folk. ♥

    SvaraRadera
  7. Sv: Nämen vad sött! Haha, ja ibland blir man ordblind.

    Om jag minns rätt tror jag att du var en av mina få läsare när jag hade första versionen av bloggen (2008, innan jag raderade en massa inlägg och började om, den hette fortfarande Stormsteg då). Jag kommer i alla fall ihåg namnet Winterbarn.

    SvaraRadera