idag vaknade jag med ångest i magen. många dagar sedan det inträffade. för jag har så svårt för dagar där tiden är total. får liksom inget gjort alls av all tid. och mitt i den bubblande ångesten ringer han. jag blir glad men ganska tom samtidigt. han rör sig i något konstigt mellanrum. i alla mina känslor finns han. inte ens har han bett om att flytta in. och egentligen är jag både lycklig och sorgsen över att han finns kvar. men helst av allt önskar jag att vi kunde ha liknande tankar om vår framtid. och jag hoppas så att den tiden kommer.
nu skall jag gråta i tio minuter till sedan är det stopp.
.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
tack, dom är jättemysiga :) fick dom i julkapp förra julen.
SvaraRaderaTårar och ångest till trots så hoppas jag att du får en fin fredag och en mysig helg.
SvaraRaderaStor kram
Det är bra (men svårt!) att tidsbegränsa tårarna. Om man inte gjorde det tror jag att man skulle bli tokig. Hoppas att du får en fin helg ändå! Kram.
SvaraRadera