när sommaren är snäll och fd pojkens skratt.

dagarna går. och igår upptäckte jag hur nära slottsskogen jag bor. promenerade in till staden med en vän. vi satte oss under ett parasoll, drack kaffe och satt mest tysta och tänkte. sommaren är fin. men egentligen ganska stressig med jobb och snart utan jobb. och jag fokuserar på det som fungerar och just nu ler världen mot mig. jag hoppas jag minns denna tiden när/ om sorgen drabbar mig så igen. i dag åker jag till familjen på landet och skall lägga mig i hängmattan, läsa och bada i sjön.

och i morgon kommer fd pojken hit och vi skall göra blåbärspaj som vi är så bra på. det känns inte jobbigt att ses, mest märkligt. och jag läste någonstans att man behöver ladda om med nya minnen för att de gamla inte skulle fortsätta göra ont. för det gör ont att veta att mina gamla drömmar inte blir sanna. vi försöker och det går ganska bra att vara vänner. jag tror att fina människor som oss klarar att vara vänner. och jag blir väldigt ledsen på dem som inte tror.

.