lördag 25 september 2010

om att ensamma lördagskvällar kan vara så fantastiskt vackra.

just precis nu är jag fullkomligt fylld av glädje. sitter mätt i soffan. har bakat foccaciabröd med mycket oliver, vitlök och rosmarin. druckit te. stickat något som skall bli ett par tofflor. jag har tänkt på min kille och längtar efter honom sådär ruskigt mycket. och han säger så vackra ord, känner mig så älskad i hans närhet. och i morgon blir det några timmars jobb och sedan bokmässan med den gladaste av vännerna. kanske lite vin efter det. och sedan skall jag få pussa den fina.

så lustigt att kvällen slutar såhär. det hade inte hänt för ett år sedan. när jag hem från jobbet kände jag en så stark oro i kroppen. lördag och ensam i soffan har så länge betytt tårar och ångest för mig att jag fortfarande tänker så ibland. det lustiga är ju att sånt händer så sällan här i mitt egna nya hem. och jag är så glad över det. över att jag kan "bestämma" över mig. när oron kommer kan jag ofta stoppa den och istället låta mig ha en härlig kväll i soffan, baka, tända ljus och njuta av att jag, bara jag är här. tänk om jag hade fått öva på detta redan som 20 åring.

1 kommentar:

  1. Ja, du skulle ha suttit bredvid mig där i kyrkbänken, jag tror att du hade gillat det Ranelid sa om kärlek.

    SvaraRadera