om att tänka & att frysa men ändå på något märkligt sätt hitta vägar där ångesten inte möter mig.

jag lagar bandpasta och äter den med extra mycket pesto. jag känner någonstans i maggropen att helgen som kommer är full av skratt och fina lyckorus. vänner på fredag och vänner på lördag och någonstans därimellan en match att vinna. och framtiden är snart här. och jag drömmer om att ligga på hans armar på klippor i sommaren. men snön faller sakta. och jag fryser om magen och livet jag en gång trodde på är borta.

jag är så tacksam för era fina ord, hur mår ni?

kram.


.

om mig & pojken & minnen.

igår var den finaste dagen med fd. pojken. vi hade det fint och skrattade. vi lyssnade på vår musik och jag gav honom hans älsklingsgodis. vi pratade om tatueringar och att sova på varandras soffor. vi viskade i varandras öron och han var glad och det gjorde mig lycklig. han vill mig så väl och det känns i hela mig för han skulle aldrig låta mig ligga kvar i en hög av ångest. men det är så svårt med vissa minnen. från tider då enbart kärlek existerade och då han kysste mig var sjunde meter. då han gjorde lunchlådor med kärleksbrev och då vi somnade i hans smala säng med händer som aldrig slutade älska. och han är min bästa vän men ändå är jag fortfarande kär.



.

om min medicin.

idag jag har lovat att ta hand om mig och inte tillåta mig att gräva ner mig i min sorg. jag mår inte bra av det. jag får vara arg, ledsen och hata hur mycket jag vill, men inte älta den i flera timmar. nu har jag satt upp en gräns för ångesten i mitt liv. känns bra. medicinen jag tar skall innehålla, endorfiner, vänskap och trygghet i mig själv. detta betyder att jag skall träna så jag blir så trött att jag glömmer allt annat fyra dagar i veckan (jag mår aldrig så bra som efter ett träningspass med innebandybollar & vänner). jag skall njuta av de vännerna jag har som ger mig energi och som vågar gråta men helst skratta. jag skall våga vara ensam och inte ta ut ångesten i förväg. att vara ensam en fredagskväll framför TV:n är enbart svårt i tanken och inte i den verkliga situationen. jag är så dum att jag tar ut ångesten i förväg. riktigt dumt. så nu är det stopp för tankar och känslor som gör mig ont. skönt. punkt.



.

om att ta examen och att äta pommes på ovanliga platser.

vaknade trött efter gårdagens fina kväll med klassvännerna. tog mig upp. åt fil. till skolan för examensavslutning. och när tystheten hedrade en klasskompis som dog i förra veckan rann tårar. och min kropp ville fly men jag visste att ingen skulle springa efter och trösta mig, så jag satt kvar med handen i vännens hand. sa hejdå till vissa och till andra sa jag; vi ses. åt pommes på busstationen i hembyn i klackar och tunna strumpbyxor. luktade på en kladdkaka. spelade innebandymatch med en avbytare. skrattade högt med de allra bästa innebandyvännerna. och så lärde jag mig att i kanada duschar man aldrig ihop efter träningar eller matcher. det anses väldigt privat att duscha tillsammans med andra. (lärde mig detta då min tränare såg med skräck i blicken då jag stog i handduk när han pratade). köpte godis. åt godis.

& snart sover jag.





.

om en dag i januari.

min dag började i tårar och en stor klump i magen. tog bussen in till stan och mina kinder blev kalla av alla tårar. pluggade, kramade en fin vän. pratade om livet för denna vän är så klok. träffade fina fd pojken. sålde lägenheten. köpte semlor som vi firade försäljningen med. gjorde varm choklad. virade in oss i täcken i soffan och tittade slött på TV:n. sedan tog vi av oss nakna och älskade om och om igen. och jag log i hela kroppen för jag älskar oss. och orkar just nu inte tänka på allt som är svårt. för jag är lycklig just nu, hur konstigt det än kan låta. på bussen hemmåt sjöng två 15 åring tjejer högt för oss fyra passagerare och det blev en sådär härlig stämningen när alla pratar med varandra trots att vi inte kände varann. skrev ett mail om framtiden. pratade med en speedad vän i telefon som vet så mycket om livet & kärleken. nu sitter jag i köket och andas och inser att denna stunden skall jag plocka fram när hopplösheten besöker mig. jag är värd att bli lycklig.


kram ni fina som skriver till mig, det betyder så mycket.


.

ge mig nåt som känns.

mardrömmarna är nu verkliga. har svårt att andas mig igenom dagarna. fina ni, ge mig något, ett ord, en bild, en tanke, en aktivitet, tips på fina ting. vad som helst. jag behöver just nu allt annat är kärlek som inte kängre kan leva.

kram.




.

om att få is på ögonfransarna och att älska någon som tvekar.

idag är det hemskt vackert utanför huset. och på promenaden frös mina ögonfransar till is. ikväll skall jag göra god pizza till mamma. men jag saknar honom. och när jag ser att någon tjej kommenterat "söt" på hans facebook blir jag full av tårar. för han är min. våra kyssar som han i förrgår sa var så underbara och våra hjärtan som alltid slår i takt när vi somnar. men just nu gör han mig både så ledsen och samtidigt så lycklig. vet inte om jag klarar att ha han i mitt liv men jag vet inte heller om jag klarar att vara utan honom. för jag vill bara få älska honom. bara vi.



.

om att jag i denna stund är så lycklig att pirret finns i magen.

idag tog jag mig ut på en promenad. in i skogen bland träden och snö. och det kändes som att jag levde där. som att det som sker i mitt liv just nu är en så liten del av allt lidande i världen. kanske är det konstigt men det kändes skönt. det är svårt att umgås med människor som enbart är lyckliga eller som inte kan sätta sig in i min sorg. och jag har tur att mina närmsta är så fina.

senare satt jag framför brasan och sökte och jobb och tittade på skidskytte. det var fint.

årets första träning gjordes och det gav mig så mycket. kramar, vänskap, och någon som tittade mig i ögonen och sa att vi kan ha kul ihop nu när jag vet att du behöver få skratta. en annan som sa att jag var hennes vän. och jag nästan smälter och öser in mål. är så lycklig just i denna stund. så jag njuter. för jag fixar detta. jag är värd lyckan och någon som älskar mig.


kram.


.

om att det gör ont i kroppen idag.

idag har jag ont i hjärtat. jag vet vem jag älskar och jag vet att det gör så ont att krama honom. men det är så skönt och för några sekudner blir allt stilla i min kropp. vi kramas och mer händer och jag gråter när vi älskar men han torkar mina tårar. och för en stund känns det bra. jag vill men ändå inte alls. och det som pickade i min mage är borta och nu all oro har flyttat in. vill bara att allt skall sluta bra, men jag lever nog i en saga, för så slutar det aldrig. men hoppas på något sätt att livet kan vända och bli ljust. snälla jag önskar mig bara någon ljusglimt och ett litet hopp.




.

om ord på kroppen.

titta så vackert. skall snart ta en vän i handen och låta någon skriva ord på min kropp. men jag undrar varför jag vill det. kanske för att jag inte tänkte så mycket förra gången. men om allt man gjorde skulle ha ett syfte skulle det nog inte blivit gjort så mycket i min värld.



.

om nervositet.

ikväll är jag nervös. det händer så mycket här. både fint & svårt. som att få mms av någon man gillar & men också att sälja sin lägenhet och bryta med sin pojke. han som är den finaste och rufsigaste vackra. kan ändå andas & livet på landet är väldigt långsamt. skönt just nu. ett ljus som brinner någonstans värmer min hud endast för någon minut. när mörkret lägger sig runt huset tar nervositeten vid. annars har dagen bjudit på många fina höjdpunkter. härligt att vara fri från ångest.

skriv något som är vackert, litet eller stort, något jag kan njuta av eller göra.



.

om saker jag vill skall inträffa.

under mitt nya år vill jag:

* skriva mer och kanske gå en inspirationskurs i att skriva (gärna i paris).
* om inte det ovan inträffar vill jag vara i paris på nåt sätt i några veckor.
* ge ut boken jag tänker på.
* lära mig att mitt egna sällskap kan vara riktigt skönt.
* våga mer.
* träffa fler fantastiska människor.
* resa till london, till stränder, till norra sverige.
* kunna älska den pojke jag älskar.
* fotografera mer.
* någon form av yoga vill jag testa på. kanske den där varma formen av yoga.
* måla väggar, stolar, bord. tapetsera och sånt.
* få ett jobb jag trivs på.
* leva i det nuvarande andetaget.
* forsätta att umgås mycket med min fina familj.



.

om att släppa taget om en vän.

efter en sådan vacker dag som idag på isen med långfärdskridskor förstår jag nu att jag är lycklig. inte på alla plan dock, men det kommer nog troligen inte vara möjligt. i alla fall inte hela livet. det finns alltid någon del som gnager. jag har packat ner många delar av mitt liv och det finns kvar men nu är jag påväg bort. och jag vet att att alla orkar inte att ta in svåra händelser så läskigt att de backar, fegar ur. vissa väner har man inte hela livet, vissa finns alltid kvar. och som min vän C sa i telefonen att "vissa vänner besöker hjärtat kortare stunder i livet och vissa kommer man att kämpa hårt för att de alltid skall finnas kvar". för så är det just nu. sorgligt men just nu finns det inte mycket mer än fina minnen kvar och då är det dags att släppa taget.



.

om mitt 2000- tal.

2000 hade magkorta linnen och frös därför jämt första året på gymnasiet. var blond och ville mest ha uppmärksamhet. och kramar.

2001 innebandyn blev roligare och viktigare i mitt liv. jag var en ganska vilsen ung tjej och oroade mig för framtiden så innebandyn blev en plats för avkoppling och uttröttande, som var oerhört nyttigt för mig.

2002 tog studenten hade tidigare varit rädd för att bli vuven men på studentdagen kännde jag
att nu är jag stor och att jag var redo att flyga, bort och jag längtade så. var så lycklig den kvällen men dagen efter hade jag tappat rösten och kunde inte prata på två dagar.

2003 bodde i oslo och försökte bli stor. sprang in i den största kärleken en kväll i november. förälskelsen gjorde mig snurrig av lycka. och han visade mig skateboardtrix i en kylig hall på annandagen. jag blev oerhört imponerad. men när han ramlade och byxorna sprack stöttade jag hem honom och bädde ner hans ömma kropp, och jag tänkte aldrig har jag älskat som jag gör nu.

2004 fick uppleva hur ångest smakar då jag och bästa vännen reste till andra sidan jorden. troode allt skulle vara isom i en dröm, men det var svårare än jag trodde att vara så långt bort. vi flög till australien och till nya zeeland och det var magiskt vackert. sedan mötte vi våra kärlekar i bangkok och vi drog till vackra stränder och åt underbar mat.

2005 visste jag inte vad jag ville efter resan. började plugga religion på universitetet och mötte många människor. men tre av dem var vackrare än de flesta och vi skrattade i massor , mest hela tiden. saknar de fina.

2006 jag och hjärtat cyklade på gotland en vecka i juli. det var nog den finaste semestern någonsin. massa motion, ingen rastlöshet och god mat och vin om kvällarna. bara vi, vårt tält och havet. gotland var magiskt.

2007 under våren var jag ledsen och låg deprimerad i två veckor kvar i sängen och grät. för att livet kändes tomt och min sjukdom gjorde mig sjuk och arg och jag ville inte alls ta in att livet alltid skulle bestå av den. trodde aldrig jag kunde bli lycklig igen.

2008 träffade under min praktikperiod som kurator världens finaste lille O. han var ibland så liten som den trasigaste lilla fågel och ibland arg och farlig som en ferdinand som just satt sig på ett bi. han är fortfarnde den vackraste pojken jag mött och han lärde mig så mycket om livet och att vuxna inte alltid är snälla mot små barn som inte kan sitta still.

2009 skrev uppsatser både på våren och hösten och började söka jobb och planera framtiden i ett radhus. åkte till paris med pojken och älskade mest hela året. framtills november då pojken och jag plösligt inte var tillsammans mer. förstår fortfarande inte.





.