måndag 26 april 2010

om tysthet och stjärnfall.


(förlåt, men jag måste bombadera er med hipstamatic-bilder. älskar den min iphone och det är ju i sig lite skumt). idag har jag sprungit många kilometer på en tom grusväg. jag har försökt att tänka smarta tankar och jag har varit snäll mot mig själv. köpte bullar och åkte till båten vid det fina vattnet och andades tillsammans med familjen. sedan njöt jag av livet trots att den fina inte orkar just nu, förstår honom. men han är ändå en fin vän för mig.


.

5 kommentarer:

  1. undrar hur det kommer sig att man andar som bäst vid vattnet? så är det för mig i alla fall.

    SvaraRadera
  2. Det mesta brukar kännas lite lättare när man är vid vattnet. Det är nog därför jag mår som bäst på sommaren, när jag är på Öland och det tar 5 minuter att promenera ned till stranden. Så skulle man ha det jämt!

    SvaraRadera
  3. Jag är som besatt av både min iphone och hipstamatic, jag vill bara leka med de två hela tiden!

    SvaraRadera
  4. Att andas med sin familj är bland det kllokaste man kan göra... =)

    K r a m // T i n a

    SvaraRadera
  5. jag vill också andas med min familj.. men en av dom som fick mig till jorden finns inte längre här själv, och den andra låtsas som att jag inte finns. mina systrar bor i andra städer och då finns det bara jag. jag får helt enkelt fokusera på att andas med mig själv.. inte så onödigt kanske, men det kan bli ganska.. enformigt. tråkigt. jobbigt.

    SvaraRadera