söndag 23 maj 2010

om att man kommer levande ur den sina största sorger.

livet springer ikapp mig. jag känner mig så mänsklig numera. kan styra mina känslor mycket bättre än innan. jag är stolt över mina framsteg. och jag är värd varenda skratt. och så är jag lycklig som har en av mina finaste vänner på min arbetsplats. söndagen avslutades på en bänk i staden med sushi och fina skånevännen som berättar att jag gör rätt. och jag kände det för två veckor sedan. att sorgen är slut. nu finns de vackra åren kvar som mina tydligaste minnena av fd pojken och inte de långa nätterna i tårar vi hade av gemensam ångest. som jag längtat att kunna säga och mena det. att jag vill att han blir lycklig. men efter förra helgens kyssar känner jag mig fri. jag vill ha tiden för mig själv och låta andra enbart göra mig stark. kommer inte att släppa in människor som får mig att sjunka och ta min glädje ifrån mig. och när jag pratar med kloka vännen i telefon, förstår jag att vi människor är så starka. för vi klarar faktiskt att gå igenom det svåraste och ändå kunna leva lyckliga. det är det finaste jag upptäckt. och mina vänner vill jag alltid ha kvar. vännen på jobbet, fina skånevännen, kloka vännen & ni andra.

åh.

.

2 kommentarer:

  1. tack för den fina kommentaren
    & du verkar ju ha kommit till ungefär samma insikt så du verkar ju inte tänka så tokigt själv.

    SvaraRadera