för det kan väl inte vara mitt fel när någon tappar bort sig bland livet när jag försöker så?

det är fint med tiden. och det är fint att jobba natt. komma hem. ha hela långa dagen framför sig. äta goda mackor på balkongen och ha pappa och bror i närheten. i morgon är jag ledig. skall göra dagen till en vacker dag. kaffe i termos. kanske havet. kanske använda symaskinen. sjunga högt. smygröka. springa ute på landsvägarna. låtsas ha sommarlov. och ingen ångest skall nå mig. hennes ångest skall inte få mig krypandes igen. för efter timlånga samtal med den bästa känner jag mig fylld av ny luft. jag flyger. så som jag gjorde förr. och det kan aldrig vara fel.


.

jag tror inte att ni vet.

jag är liten idag. men det är okej. det måste det vara. för jag mår bra. jag hade ögon på mig igår och mina bekräftelsebehov var inte av den typen igår att jag behövde närhet. jag ville ha allt det jag inte har. och just det är omöjligt. kramade fd pojkens bror ute på på stället jag dansade på igår. sakar hans familj. och vi blev båda tårögda. kommer på mig med att känna pojkens hand i min. kommer på mig med godis i påsar. vännen i den stora sorgen. orkar inte dessa stunder. så nu fokusera på det nya. lägenheten. killen med de kloka orden. killen med kepsen och mig själv bland allt snurr. nya jobbet och vänner som är fantastiska. mina drömmar som är möjliga och mer hångel med pojkar som kan. kanske en promenad i söndagstankar och sms till han med kepsen. kanske skall jag inte känna så mycket som jag gör. men vet inte hur jag undviker det. och vännen säger att jag är lugn fast sprallig. hon ser inte alls mitt kaos, hon ser inte tårar och inte tvivel. och jag skrattar. och jag vet att det skall räcka med att vara sig själv. så jag fortsätter så.


.

om min farmors höga skratt och blommiga kläningar.

igår skrev jag ord på telefonen som fick mig att minnas min farmor. hennes rulltårterecept som jag hittills aldrig lyckats med. hennes symaskin som numera är min. och den är tung och hemskt vacker. och den stora portföljen jag har med massa av hennes tyger, nålar och mönster. och där doften av farmor finns kvar. hur hon kokade morötter som jag älskade och alla brädspel vi spelade efter skolan. men jag undrar så mycket om min farmors värld. önskar jag visste mer. önskar jag frågade. önskar ho skrev mig ett brev.

.

om kyssar i regnet med en kille som älskar varmblodiga flickor och långa halsdukar.

igår hade jag ofantligt roligt på en fest hos min vän M i hennes nya lägenhet. drack bubbel och kände mig vacker och värd att känna mig lycklig. hade mina gladaste vänner omkring mig. och de håller mig i handen, de drar fingrarna i mitt hår. och de vågar vara vackra och sårbara. och jag har pricka strumpor, mörkgrön klänning och röda läppar. och det kommer vänner till M och en vän sätter sig ner bredvid mig och vi pratar. om yta och djup. vi växlar snabbt. och han frågar om mig, intresserar sig och jag blir rörd. han är försiktig, rolig, personlig och äkta. och så frågar han frågan om vart jag bor. och jag brukar ljuga att jag bor i staden, för jag orkar inte berätta om varför jag bor hos föräldrarna på landet. men mina ord bara flyter på och jag berättar verkligheten. om att jag bor hos dem efter att jag och pojkvännen gjorde slut. men att jag snart har en lägenhet i majorna som bara är min. och han ler och lägger handen på mitt knä. säger jag är precis där du är. har fått en lägenhet i majorna efter att jag och min flickvän gjorde slut i höstas. och vi pratar som nära vänner hur svårt det är, men hur vackert och skönt det är att vara sams med sin fd pojk/ flickvän. och vi sitter nära i soffan sedan hans kompis försökt få plats bredvid min vän. jag säger att jag gillar hans byxor och han tar tag i mina två långa halsband och tittar länge på dem, ser mig i ögonen och säger du är fin, hoppas att vi ses i sommar. vi skall ju på samma fest då i juli och jag känner inte så många så.. och jag vill gärna känna dig mer.. ja om du vill såklart. för du är söt och rolig. och.. vill du följa med mig till uteplatsen nu så jag.. eh kan få kyssa dig?

och vi smyger ut och det regnar massa så vi hittar ett färgglatt prickigt paraply i trappuppgången. och han säger att det passar mina strumpor och vi ställer oss tätt mot varandra. jag blir nervös av stämningen och säger är det nu vi skall kyssas? men han svarar inte och jag ställer mig på tå och möter hans läppar. och vi blundar i en mindre evighet. sedan går vi in i värmen och dricker mer bubbel, skrattar och spelar våra favoritband på spotify.


.

om regn, stora halsdukar och prickiga paraplyer.

jag sov nog 10 timmar i natt. vaknade långsamt och hade fint sms på telefonen. köpte ett härligt läppstift och en underbar halsduk som även kan användas som filt på gräset. och idag vet jag inte hur jag skall få ur mig orden. för idag är mina känslor ganska platta och det är skönt. längtar efter lägenheten, livet i staden och besöken här på landet. och på mina lediga dagar vill jag befinna mig på balkongen med mina kärlekar omkring mig. funderar på om jag skulle våga bege mig iväg bort själv i höst. jag har flera fina vänner men utan fd pojken finns det ingen som frågar om vi iväg på äventyr till andra städer, andra världar. kanske jag överdriver lite men det känns ensamt fast okej. men framtiden är så oplanerad att jag inte behöver bekymra mig om den egentligen. borde kanske bara njuta nu. för just precis nu känns det fint att leva. och att jag i nästa minut skall sätta mig under två tjocka filtar på balkongen, läsa fina bocken och äta jordgubbar. det är att njuta.

.

och jag vill aldrig sluta älska dem jag älskar.

tårar och glädje. och stora mål i livet som uppnåtts. och exakt åtta år efter min student står jag på en trappa med en examen i min hand. det är så fullkomligt vackert i den stunden. och jag önskar han vore här. så han fick se mig. krama mig. bara få hålla om honom, för allt fint i världen är han värd. verkligen allt. jag önskar det vore vi. men det vi jag tänker på finns inte längre för jag älskar honom inte på det sättet. men jag önskar vi gjorde. bara för några minuter så att jag kan andas som förr. höra hans viskande ord i mitt öra. och från andra sidan jorden skriver han om minnen och om framtiden. men jag är nog lycklig nu. fast tom ibland. och fullkomligt glad vissa dagar. men det är bara så trist att inte ha någon som jag älskar och älskas av. hade hoppats livet skulle vara enklare än såhär. trodde att 26 år skulle betyda trygghet. orkar inte kämpa mer för kärleken. jag är slut. men ändå lycklig på andra plan. min vackra vän V och jag skall ses i staden. dricka vin och besöka liseberg. med henne försvinner tiden och vi är lika sårade och lyckliga på samma gång. och just det älskar jag med människor. hur vi klarar så mycket. hur vi kan skratta så högt. när vi samtidigt lider så. och trots att det gör ont ibland. vill jag alltid vara jag.

.

vi skulle få leva här.

när jag vaknar vill jag sova. trött på din arm. sova bort dagen under täcket. befinner mig i en liten bubbla. en för idag oinspirerade bubbla. och när den lilla flickan döps där framme i kyrkan känner jag hur tårarna växer sig större. och vissa dagar blir funderingarna större. jag tror inte alla människor går omkring med så stora känslor som jag. kanske är jag konstig som tänker så: hur får de plats med sina känslor. mina har aldrig fått plats i min kropp. varken lyckliga eller sorgsna känslor. det är därför jag måste skriva. springa. dansa. måla. och när jag ställer mig på vågen den kvällen och den visar siffrorna 49 minns jag hur mycket jag följt mina känslor de senaste veckorna. för jag har inte haft ork och tid med att laga och äta mat. och att jag inte ens märkt hur 6 kilo ramlat av mig känns konstigt. och i spegeln syns höftbenen hårdare än vanligt och den lilla mage jag haft är alldeles för platt. och jag minns tiden för åtta år sedan. då jag kämpade med vikten och sjukdomen (inte ätstörningar) varje dag. och nu förstår jag varför det svartnar framför ögonen. och det luktar från grillen men hungern finns inte där. men jag tänker ändå att jag skulle hitta den med kladdkaka, grillat kött, kalla såser och ungspotatis ikväll.


.

om upp & ner.

önskar att jag vore mer stabil. fast egentligen är jag det någonstans. jag vet vem jag är och allt sånt där. men mina känslor kan verkligen få mig överlycklig en dag för att nästa dag känna mig väldigt låg. onsdagen var det glädje ur varje andetag. torsdag lika så. grillade med nya härliga ärliga vännen. fick en lägenhet. gjorde sista dagen i skolan. och den söta killen skrev vackert till mig och jag andades och njöt. fredagen innebar jobb och småkommentarer om hur jag gjorde saker och ting. fick ett dåligt jobbschema och de hade glömt min semester. blev lite obehagligt förhört av en personal. och kom mitt i detta på att jag nog är lite förtjust i söta killen ändå. och när jag märker att jag håller på att fästa mig vid honom blir jag orolig. vill inte det. vågar inte. åhh.


.

om dagen.

sommaren är nog här nu. äntligen känns det riktigt bra med det mesta. pratade med en av mina nyare vänner och jag blev så glad för henne för hon hade haft en av hennes bästa helger någonsin. hon är så värd att känna lycka efter att sorgen varit för stor i hennes liv. och jag vill ta med henne till paris. för hon är fantastisk och full av glädje. annars så piper min telefon ovanligt ofta. någon skriver fint till mig och jag är glad. inte enbart för hans ord men för att jag faktiskt kan välja min glädje numera. jag väljer bort det sorgliga och jag klarar att hantera att se fd pojken lycklig, just på grund av att jag vill att han skall vara lycklig. och våra mail till varandra är vänskap och det är så rätt. han är fantastisk och det får han gärna fortsätta att vara. för återigen peppar han mig till bra beslut. jag tar för mig av glädjen och jag tackar inte nej till nya händelser även om jag är trött och hellre vill äta godis. för jag vet att en kväll med nya människor och glada danser ger mig så mycket mer. det var längesedan jag kände mig såhär peppad och nyfiken på livet och att verkligen känna det i magen. livet är mig vackert just idag.

.

om att dansa bredvid en vacker kille.

just nu äter jag choklad och känner mig väldigt nöjd över livet. om hur bra saker faktiskt kan kännas. och igår var jag på det gladaste stället i staden. det var dans och färgglada drinkar som gällde mer än yta och kostymer. och innan hade jag varit hemma hos några vänner till min vän. och denna vän var så otroligt söt. han pratade småländska, hade sköna brallor och skrattade så härligt. och när han skulle prata till mig höll han handen runt min midja och hans ögon log. och som han dansade, jag blev stum. han kunde verkligen röra på sin kropp. så söt men så otroligt sexig. och han frågade om vi skulle ta lite luft. och jag ville så gärna kyssa honom men hans menade blickar och hans oskyldigt söta ansikte gjorde att jag enbart njöt av att sitta nära och dansa bredvid hans vackra kropp. och det kändes så fint att sitta nära någon så fin med en hand på benet och vin i kroppen. och bara få njuta av lite närhet.



.

om dendär fina killen jag än gång älskade och numera inte vet alls vad jag känner för.

jag såg hans blick den kvällen. trots att han gömde sig bakom stora solglasögon. och jag vill sticka hål på hans fasad men jag visste att varje tidigare försök enbart lett till ångest. den gången sa jag hejdå först. lät han gå. trodde någonstans att det var sista gången jag såg honom. och det var inte så hemskt tragiskt som det borde varit. jag andades fortfarande. åt pommes i solen med två vänner den kvällen. nu två veckor senare och två mail och sms från andra sidan jordklotet känns det annorlunda. han har haft tid att tänka. och han vill vara min vän. han tänker på mig bland koraller och sand mellan tårna. känns fint. och jag vill vara has vän. i en framtid. någon gång när vi båda orkar.


.

om att idag har jag tänkt på min lilla vän.

min vän O är 15 år nu. han är ganska stor, men ibland så hemskt liten. snart slutar han grundskolan och jag hoppas så att vi alla vuxna kan hjälpa honom och alla andra med trasiga hjärtan. ibland behövs inte mycket. ett skratt. tid. eller kramar. detta skrev jag till honom på skolavslutningen för två år sedan. den dagen var första dagen jag hörde honom säga att han var lycklig. (han förstod inte allt jag skrev för han orkade inte läsa och koncentrera sig, men jag berättade vad jag menade och han blev glad. senare den sommaren berättade han för mig att han hade brevet ovanför sängen och läste en mening från brevet varje dag).


jag vet inte riktigt varför vi fann varandra. och hur kommer det sig att våra världar krockade? på något sätt är du så fruktansvärt nära alla mina inre känslor och tårar. jag har känt som du. och för varje gång du gråter känns det som min kropp ekar av olycka. när du kastar stolar och hårda ord omkring dig vill jag stanna världen. för du är värd att lyssnas på. ibland behöver du mig och ibland behöver jag dig. men kom ihåg att det finns många andra som är lika fina som oss. och när du dansar i takt med solen vågar jag sätta upp nya gränser och regler, för då lyssnar du på mina ord. varje stund i din närhet ger mig så mycket kärlek och energi och jag kan bli stum vid dina makalösa ord och handlingar. ingen som lever är som du O. jag är alltid din vän. din stora vän.

kram och kom ihåg att sommarlovet är ditt.


.

om att man kommer levande ur den sina största sorger.

livet springer ikapp mig. jag känner mig så mänsklig numera. kan styra mina känslor mycket bättre än innan. jag är stolt över mina framsteg. och jag är värd varenda skratt. och så är jag lycklig som har en av mina finaste vänner på min arbetsplats. söndagen avslutades på en bänk i staden med sushi och fina skånevännen som berättar att jag gör rätt. och jag kände det för två veckor sedan. att sorgen är slut. nu finns de vackra åren kvar som mina tydligaste minnena av fd pojken och inte de långa nätterna i tårar vi hade av gemensam ångest. som jag längtat att kunna säga och mena det. att jag vill att han blir lycklig. men efter förra helgens kyssar känner jag mig fri. jag vill ha tiden för mig själv och låta andra enbart göra mig stark. kommer inte att släppa in människor som får mig att sjunka och ta min glädje ifrån mig. och när jag pratar med kloka vännen i telefon, förstår jag att vi människor är så starka. för vi klarar faktiskt att gå igenom det svåraste och ändå kunna leva lyckliga. det är det finaste jag upptäckt. och mina vänner vill jag alltid ha kvar. vännen på jobbet, fina skånevännen, kloka vännen & ni andra.

åh.

.

om att jag önskar ibland att livet vore lite mera platt.

för ibland händer för mycket på samma gång. från kärlek och drömmar som är så nära till att andra framtidsplaner försvinner och att saker inte blir som utlovats. men kanske lär jag mig något på det. nu är jag trött, har feber och hes i halsen. men är fortfarande upprymd av lördagens kyssar. hans skratt, hans lätta händer och förmågan att kunna bjuda 10 personer på middag utan att stressa sönder. funderar på om jag skall våga ringa eller om jag skall strunta i det. men jag vill omge mig av människor med ärlighet och fria hjärtan. jag tror han är sån. i söndags skrev han till min telefon att hans kväll var fin och han vill kramas mer nån gång. det är jobbigt detta hur mycket jag tolkar och vrider allt. borde kanske lägga ner mina tankar lite. han kanske inte är så bra som jag har byggt upp. eller så är han det..

vad göra?

.